Helgen var god...tror jag
Innan helgen såg jag det lite som ett "nålsöga" så jag blev ju så klart jätteglad att inget gick "fel".
Men nu är det måndag och vid lunchtid så kom några nya obehagliga känslor över mig.
Det känns ärligt som det är något som inte alls stämmer.
Kanske är det jag som bara inbillar mig...
...eller så är det saker som sker utan att jag vet om det.
Jag vet inte om jag börjat bli paranoid.Hela mitt liv har jag nog hållit kvinnor i min närhet som änglar och höjt dem till skyarna.
Men för några år sedan råkade jag ut för en rad saker som egentligen borde ha ändrat min syn på detta.
Men det gjorde det inte!!!
Men nu plötsligt så känner jag en smygande känsla av att jag plötsligt inte litar riktigt på någon.
Inte ens den som ska stå mig närmast.
Det här är en jättetråkig känsla som jag verkligen måste arbeta mig igenom.
Aprilväder
Kan se det som en liten statusrapport...
Senaste veckan har kantats av sjukdom lite här och var i familjen och både barn och vuxna går och hostar och snorar.Bilden till vänster har jag lånat från internet och den är väldigt missvisande. För trots en del feber och annat så har vare sig vuxna eller barn varit direkt ledsna.
Inte ens det förbenade aprilvädret som växlar mellan sommarsol och snökaos har fått oss att ge upp hoppet.
I veckan har jag arbetat en hel del med det som denna blogg egentligen handlar (mest) om.
Jag har konfronterat min fru med en del av det som jag uppfattar som problem.
Hittills har dialogen varit god och jag hoppas att vi nu till helgen (idag är det fredag) kan fortsätta med detta utan att trilla ned i något dike på vägen.
Helgen ska också innebära en hel del lugn och kanske lite fredags-, lördags- och söndagsmys :-)
Biorytm eller biohazard...
Den här bloggen är ju helt fokuserad på den här frågan hur det går mellan mig och min fru.
Jag vet att det inte är världens mest intressanta grej men det är tyvärr inget jag kan göra något åt.
Mitt förra äktenskap slutade i en smärre katastrof som lätt skulle kunna bli en spelfilm.
Nu hoppas jag det inte ska sluta med skilsmässa men OM det skulle göra det så lovar jag mig själv och alla andra att det ska hanteras bättre än förra gången.
Men önskningar hit och dit kvittar nog.
Jag har alltid varit lite analytiskt lagd och inser att det ibland är bättre att faktiskt tänka istället för känna... och andra gånger är det precis tvärt om.
Kort och gott ska man alltså inte glömma bort att känna men inte heller att tänka.
De senaste dagarna har allt känts frid och fröjd men samtidigt vet jag att det inte är hela sanningen.
Tyvärr var det så illa bara för några dagar sedan att jag kände mig tvungen att ta till lite hårdare röst.
Det kanske låter som en petitess men i min värld är det något som jag verkligen vill undvika (åter igen med tanke på "min historia").
Så jag vet att under ytan finns det problem som inte alls är i närheten av att lösas men samtidigt känns allt bra.
Jag har jättesvårt att tolka vad detta egentligen innebär.
Jag vet dock att min personlighet är att avvakta tills problemen dyker upp och då verkligen försöka lösa dem.
För är det något som jag hatar så är det olösta knutar.
Fast ibland är det ok att bara bli överens om att man inte är överens :)
Tankar väcker tankar
Utan att bli filosofisk så kan man ju undra om hur illa det är när man börjar tänka i negativa banor!?
Finns det något "fatalistiskt" i bara det att man börjar misstänka att det värsta kan komma att ske?
Känns himlen mörkare bara för att man vet att det snart kommer mörkna?
Näää...
Jag tror tvärt om det kan vara viktigt att ibland fundera över mer än bara positiva saker.
Kanske kan man vrida och vända lite på de negativa saker för att få dem att bli bättre.
Kanske kan man till och med få dem att försvinna helt.
För mig är det viktigt att veta att det någonstans i framtiden blir bra.
Jag kan leva i värsta misär bara jag vet att det om 3,4 eller 5 år är bra.
Och tvärt om trivs jag inte trots att allt är bra om jag vet att framtiden är mörk.
Så är det i mitt arbetsliv, vardagsliv och kärleksliv.
Men det kanske bara är jag?!
Oj fasiken nu blev det nog lite filosofiskt i alla fall - sorry!
Ny hemlig blogg som leder till lycka eller katastrof
Jag skriver nästan dagen i liten dagbok för mitt egna välbefinnande.
I bakhuvudet har dock en liten grön djävul viskat att delar av det jag skriver och funderar på kunde vara bra att lägga ut på nätet i form av en blogg.
Nu tänker jag inte skriva om ALLT jag tänker på utan bara "klipp o klistra" lite från mina tankar och noteringar.
Och vad tänker jag på nu då?
För närvarande är det här med relationsproblem högaktuellt för mig.
Även om mitt äktenskap inte är så gammalt så har jag börjat inse att risken för totalt haveri är större än vad jag hoppats på.
Jag tror att merparten av mina kommande inlägg närmaste tiden kommer handla om just detta.
Denna blogg riskerar nog att bli en illuster resa från vad som är ett kärleksfullt men inte helt okomplicerat förhållande och äktenskap till något annat.
Kanske kan du här följa hur jag och min fru lyckas lösa knutarna i vardagslivet.
Eller så kanske du får läsa om tingsrättens beslut i vår skilsmässa...
